Kvinnor och män har i alla tider rört på sig, men när det gäller organiserad tävlingsidrott har kvinnorna, av främst sociala och kulturella anledningar, legat ett antal decennier efter männen. Detsamma gäller forskning om kvinnligt idrottande och vi har i skrivande stund (2017) en bra bit kvar innan vi har nått lika långt gällande kunskap om idrottsfysiologi och prestationsförmåga hos kvinnor so hos män. Men hur illa ställt är det med den idrottsliga förmågan hos fruntimren jämfört med gubbarna?
Olika lika
Först bör vi klara ut skillnaden mellan individ och träningsgrad, vilket spelar större roll för prestationsförmågan än om man har snopp eller snipa. Att jämföra vanliga dödliga män och kvinnor kan ge lite skeva resultat för den idrottsliga prestationsförmågan hos de två könen. Därför är det mer intressant att jämföra världseliten bland både herrar och damer eftersom man där kan anta att alla har goda genetiska anlag och tränar så att de ligger nära toppen av sin genetiska potential. Flickor som OS-medaljörerna Emma Johansson och Jenny Rissveds cyklar ifrån 100% av alla män som inte ägnar sig åt cykling och 99% av alla män som håller på med cykling, eftersom de har väldigt goda genetiska anlag för cykling och är extremt vältränade.
Tittar man på världseliten så är det dock skillnad i prestationsförmåga hos manliga och kvinnliga cyklister. Med en enkel okulärbesiktning så ser man ganska snabbt att damerna är kortare, har mindre mängd muskelmassa och mer fett på kroppen jämfört med männen. Cyklister av båda könen finns visserligen i alla möjliga storlekar och former, men de flesta professionella herrcyklister på landsväg faller inom spannet 175-186cm långa med en vikt på 62-76kg och en andel kroppsfett på 4-10%. Damerna på samma nivå är 162-174cm långa, väger 55-60kg och har 7-18% kroppsfett. Dessa antropometriska skillnader är helt i sin ordning rent fysiologiskt och beror i sin tur nästan uteslutande på hormonella skillnader. Både hur mycket av olika hormon vi producerar och var på kroppen de främst verkar. Huvudrollsinnehavarna i detta drama är det manliga könshormonet testosteron och kvinnliga könshormonet östrogen. Både män och kvinnor producerar bägge, men i olika stor utsträckning. Detta är även en av anledningarna till att pojkar och flickor presterar mer lika fram till puberteten då utsöndringen av dessa hormoner kommer igång rejält. Flickor når visserligen puberteten lite tidigare än pojkar men både damer och herrar når i snitt sin bästa prestationsförmåga runt åldern 25-30 år i de flesta cykelgrenar.
More and less is more
Vill man cykla fort behöver man prestera en hög effektutveckling, alltså hur hårt man trycker på pedalerna gånger hur fort man trampar. Effekt anges i watt och ju mer watt desto bättre. Än bättre blir det ju mindre man väger med en given förmåga att producera effekt. Då blir det fler watt per kilo kroppsvikt, vilket kallas relativ kapacitet. Tråkigt nog för kvinnliga cyklister är det muskler som producerar effekt och eftersom kvinnor har procentuellt mer fett på kroppen blir den relativa kapaciteten sämre för dem.
Hur mycket effektutveckling en person kan prestera från några minuter och längre beror i princip på tre olika faktorer.
- Maximalt syreupptag (VO2max)
- Nyttjandegrad
- Arbetseffektivitet
VO2max är hur mycket syre kroppen som mest kan ta upp och använda för att omvandla fett och kolhydrater till muskelenergi. Kvinnor har generellt sett 10-15% lägre VO2max än män på samma idrottsliga nivå. De bästa kvinnliga cyklisterna i världen har ett maximalt syreupptag på 55-75 ml/kg men dessvärre har männen 70-90 ml/kg. Det är hjärtats pumpkapacitet och blodets förmåga att transportera ut syre till musklerna som är begränsningen och män har 6% mer röda blodkroppar, 10-15% mer hemoglobin per blodkropp, större blodvolym och större hjärta än kvinnor.
Nyttjandegrad är hur stor andel av det maximala syreupptaget (VO2max) som kan nyttjas över det givna arbetet. Detta beror nästan uteslutande på muskelfysiologi och här kan vi konstatera att väldigt små skillnader, om några alls, verkar föreligga. Både kvinnor och män tycks kunna hålla ungefär samma procent av sitt VO2max för ett givet arbete. För ett längre tempolopp på uppemot en timme, innebär det exempelvis ca 90% av VO2max. Visserligen försvårar underhudsfett värmeavgivning, vilket är ett av kroppens största problem vid hård fysisk ansträngning. Det här skulle möjligen kunna göra att kvinnor inte riktigt kan hålla samma intensitet i förhållande till sitt max.
Arbetseffektivitet är hur stor andel av energiomvandlingen av fett och kolhydrater inne i kroppen som sedermera blir mekanisk energi i pedalerna, alltså effektutveckling. En studie från 2010 visade visserligen att kvinnor har bättre arbetseffektivitet än män, men samma forskargrupp visade även att detta beror på att kvinnor har en mindre mängd muskelmassa på benen. Lättare ben minskar mängden energi som krävs för att bara röra benen runt pedalvarvet. När man kompenserade för muskelmassa hade män och kvinnor samma arbetseffektivitet.
Grovt sett så presterar de bästa kvinnliga cyklisterna ungefär 80-90% så mycket effekt per kilo kroppsvikt som de bästa männen. För sprint- och styrkebetonade prestationer är det i den lägre delen av spektrat men ju längre prestationstiden blir desto närmare kommer kvinnorna männens prestationsförmåga. När man tittar på insamlad effektdata från cyklister i världseliten av båda könen så är damernas högsta värden lägre för olika tidsrymder i ungefär den storleksordning som anges nedan.
- 81% på 5 sekunder
- 81% på 1 minuter
- 87% på 5 minuter
- 89% på 60 minuter
Den absolut största delen av dessa skillnader stavas hjärta och muskelmassa. Justerar man för kroppsstorlek och kroppsfett så försvinner en stor del av skillnaderna. Skillnaden i hastighet blir däremot mindre än den för effektutveckling. Detta beror på att luftmotståndet, som är det största motståndet vid cykling, ökar med kvadraten på hastigheten, vilket i sin tur gör att effektutvecklingen ökar med kuben på hastigheten. Det krävs alltså rejält mycket mer effekt att cykla lite fortare när det redan går fot. Kikar man på världsrekorden på velodrom (2017) så ligger rekordet på flygande 200m för damer på 10,384 sekunder, vilket är 11% långsammare än herrarnas 9,347 sekunder. I andra ändan av spektrat är timvärldsrekordet för damer är 47980 meter, vilket är 88% av herrarnas 54526 meter.
Distans till könsroller
Nu har ju inte alltid dam- och herrklassen alltid lika långa tävlingsdistanser. Detta är ju minst sagt lite märkligt, särskilt om man jämför med andra idrotter som friidrott, simning eller triathlon. På bana kör exempelvis damerna 500 meter tempo och 3000 meter förföljelse och lagförföljelse medan herrarna kör 1000 meter och 4000 meter i samma discipliner. På landsväg är internationella tempolopp för damer är ofta 20-40km långa medan herrarna får sitta hukade som en märla på tempocykeln i 30-60km. Linjelopp är normalt 80-140km för damer samtidigt som herrarna ofta tävlar över 250km, särskilt i de mest prestigefyllda loppen. Herrarna har tre årliga Grand Tours som sträcker sig över minst 20 etapper medan damerna ytterst sporadiskt har etapplopp längre än 10 dagar. Som sagt, detta är onekligen paradoxalt med tanke på att det just är över längre distanser som damerna presterar som jämnast med männen.
Proffscirkusen på landsväg för herrar är big business, men tråkigt nog är fortfarande tävlingsscenen för damer rejält underutvecklad jämförelsevis. Damerna på landsväg har i dagsläget lägre grad professionalisering och även skillnader i tävlingsstrukturen. För damerna har världscupen med olika typer av endagarslopp under hela året hög status. Generellt gör detta att de bästa damcyklisterna lite mer all-round än sina manliga kollegor, som normalt tävlar mer och har en mer utpräglad specialisering, vilket gör att de presterar bättre inom just sitt specialområde. Dessutom är det lite vanligare att de bästa landsvägsdamerna även tävlar aktivt i en annan cykelgren, oftast vintergrenarna bana och cykelcross.
Att det finns färre damcyklister totalt, körs färre tävlingar, är färre cyklister per lag och färre cyklister per tävling påverkar dels hur loppen körs rent taktiskt. Skillnaderna är dock knappast monumentala när herrar och damer kör samma distanser. Forskare i USA har jämfört effektdata från ett 6-dagars etapplopp där män och kvinnor körde exakt samma etapper, en 4km prolog, fyra linjelopp på i snitt 118km och ett criterium på 47km. Damerna hade 10%, 22% och 10% längre tävlingstid för respektive typ av etapp. Männens effektutveckling i snitt på de olika typerna av etapper var 405W, 247W och 278W medan damerna hade 295W, 160W och 205W. Även fast männen hade kortare tävlingstid och högre effektutveckling fann man inga skillnader i gällande hur tävlingarna kördes och hur mycket tid cyklisterna spenderade under, på och över sin tröskel.
Mountainbike är mer jämställt, där damer och herrar i princip har samma tävlingsdistanser. I olympisk cross-countrry har man tävlingstiden som utgångspunkt och segertiden i både herr- och damklassen ska vara ungefär 90 minuter. Detta säkerställs genom att damerna kör ett eller fler varv färre än herrarna på samma bana. I downhill och cross-country eliminator tävlar i princip alltid herrar och damer på samma bana med lika många åk eller varv.
När det gäller just downhill kan man komma in på en annan intressant frågeställning, varför är inte damerna lika snabba i en gren som främst kräver tekniska förmågor? Beror det på lägre konkurrensnivån i damklassen? Finns det abstrakta sociala, kulturella, mentala, kognitiva, motoriska, koordinativa eller andra neurologiska skillnader? Handlar det om ren råstyrka att orka hålla i styret medan man brottar cykeln nerför bökig terräng? Om kunskapsluckorna är stora gällande de fysiologiska skillnaderna är det ett vakuum av astronomiska proportioner på den här fronten. Förhoppningsvis inte beroende på brist på intresse utan för att det är mycket svåra forskningsområden och att vi i dagsläget helt enkelt riktigt inte har riktigt vassa verktyg för att studera detta.
Slutligen är det som vanligt mycket vi inte vet. Slår man i historieböckerna så ser man att damernas prestationsförmåga ständigt närmar sig männens. Kommer damerna till slut att gå om och kommer en liknande artikel om 100 år i så fall att svara på varför?